Lokalbedövning.

Är inte längre nån bedövnong jag tycker om. Iaf inte när man får Jättemycket.

Efter svinsprutan har jag börjat med nån form av inte-gilla-stick-aj. Så när jag väntade på att få lokalbedövningssprutan kunde jag bara tänka på hur ont svinsprutan gjorde och biverkningarna efter den. Och på den skumma äkliga gubben som stank Gubbe. Jag gillade inte heller att han kollade på när min leverfläck togs bort. Som sagt. Nära ett ställe jag hellst visar bara för jag litar på. Och nu var jag tvungen att visa halva "det nedre stället" för runt 5 pers, varav en hade en kniv i handen och en luktade Gubbe! (Han var ju ifs en gubbe..men ni fattar tänket va?)

Men iaf lokalbedövningen. Vet inte hur många stick de gjorde, men det stack till rejält på många ställen. Det är tydligen nädvändigt för att breda ut bedövninge så gått det gick så att jag inte skulle känna nånting.
Jag har berättat va att det här var första gången jag någonsin blivit bedövad? Så ja jag vart lite smått irriterad över alla dessa stick. Fast det värsta var väl ändå att de var tvungen att ta ca 3 stick till sen. Jag kände nämligen kniven. AJ!
Sen kände jag ingenting föruton ett konstigt hackande och ca 5-10 min senare var klumpen borta och sytråden kom fram. Det kändes konstigt det med. Har bara blivit tejpad en gång förut i bakhuvudet, bråka aldrig bredvid en gunghäst!<jag berättar om det nån annan gång. Väldigt konstigt. Hon som sydde drog upp nål och tråd så högt så jag jämt såg hennes blodiga fingerspetsar och nålen över den där stången de har för att man inte ska se. hehe tyckte jag var lite kul eftersom att det såg ut som en sömerska från Project Runaway, som för övrigt är ett bra program(!).
Men den konstiga känslan: Tänk er kännslan av att knyta ihop hud från magen med hud ifrån låret som i en säck:
ungefär såhär.

Japp riktigt skumt.

men jag fick mig en kopp choklad sen och en macka. ÄNTLIGEN! var ju vrålhungrig eftersom jag inte fick äta nått efter kl nollsex.nollnoll så när som på en kopp te. Oj vad mätt man blir av det!
Så kl 05.30 var jag uppe och sprang (i huset ni vet klädde på sig och sånt. Inte ute o sprang dumbomar!) imorse.
Ja, det finns ett klockslag som heter det! o sen börja dagen med uppspel i ljungsbro. blabla.


Och nu känner jag inte höften alls så mycket bedövningsmedel som vart insprutat. Men det är väl bra :)

byebye. NU ska jag börja plugga matte. kl 21.15. Gut Madde! Sehr Gut!

SnickSnack

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0