Ankfärden är nu avslutad.

Madelen Alias Ducky.
Fy sjutton så svårt att gå. Man känner av rejält det där lilla jacket man har i benet.
Det värsta är att det siter ju på övre höften/jumsken. So that's way I go like a Duck. Kul va? Not.
Eller jo lite kul äre ju med tanke på att andra som ser mig tycker jag går som en gammal tant eller ja en anka.

Rumpan ut, böjda ben, huvudet konsentrerat neråt. Javisst en anka! Roligaste bilden måste ha varit imorse. Se mig gå uppför trappen= Ringaren i Notre dam minus puckeln på ryggen. Men den kan vi ju ta luvan för.

Jag kommer nog länge ha kul över hur jag går^^
Det som är mindre kul: Smärtan imorse. Vill aldrig, ALDRIG känna det igen. Nej nej fy! Vad ont det gjorde! men sen en panodil och dagen var räddad och bedövad. Imorgon blir det nog åter en Panodildag.
Men vad gör det? Leverfläcken är ju äntligen borta och nu längtar jag tusenfallt till att få ta av mig plåstret.
 "tänk gås"<---från aristocats ^^
Bye bye! Ska ägna mig åt den otroligt roliga sidan glosboken och en hel del italienska glosor.

SnickSnack

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0