hellosweet

Hej hej! Är det nån mer än jag som totallt tröttnat på att ha framtidsplaner?
Jag gjorde det nyss. Helt.
Igår liksom. JA! Jag vet äntligen vad jag vill med mitt liv. Och nu, Mamma! Håll käften om det där jeklans universitetet! Ska ändå inte gå på nått fören om typ 2.5 år! Måste jobba ett år i halvtid först!

Men det mest problematiska:
Mammas tjatande om sommarjobb: "Men kan du inte jobba hos nån psykolog. Kanske BUP?"
Jag: "Mm, kanske ungdomsmotagningen i så fall."
Mamma: "Ja, BUP."

Det är ju verkligen inte alls två olika ställen?

Det fortsatte:
Jag: "Men jag tror inte det är så lätt att bara få det som sommarjobb. Man måste nog gått utbildning och sånt innan det."
Mamma: "Men om du har det som sommarjobb så kan du kanske få det som halvtidsjobb innan psykologlinjen."

Vad är det som är så svårt att fatta när jag menar att: Man kanske måste ha en utbildning FÖR att jobba på ett sånt ställe?

Gud, Den här släktträffen kommer vara jättejobbig att vara med om.
Precis. Umgås. Med. Släkten. En Hel DAG!
AHHH! RÄDDA MIG!