En röd tomat i nästan vitt lejonruffs

Vet inte varför. Men jämt när jag ska prata, om så inför en mindre grupp eller i värsta fall för hela klassen så blir jag knallröd i ansiktet. Verkligen brutalt röd. Jag kan tro att det beror på att jag först får mig en liten kick, för pressen att göra bra ifrån mig sätter sig in, + att jag tror jag spänner onödigt mycket. o då blir resultatet att jag först blir lite röd. O då tror jag att folk tror att jag skämms. Vilket de antagligen tror. Så då skämms jag för att jag redan ser ut att skämmas o då blir det röda bara värre och värre o snart är jag såhär röd:
 Kanske inte fullt så röd men nästan.

O det är jätgte jobbigt. Jag vet inte riktigt varför. MEN! För er som läser det här! Jag skämms inte. Jag vet inte varför jag blir så här röd. Det bara blir så. Jag skämms verkligen inte för den jag är. Bara över att mitt ansikte blir jätterött. Så sprid vidare det här tillde som inte läser min blogg men som ändå känner mig. Eller om ni bara nångång diskuterar. Va i helvete blir madde så röd i fejjat för så fort hon gör nånting?


SOm idag åh!! katastrof. Vi skulle berätta upp våra interjuver som vi gjort på våre älde generationer om jämställdhet och genus o sådanna grejjer. Av nån underlig anledninge börjar jag känna hur hela ansiktet tycks brinna. Varför? NÄ JAG VET INTE!! OCH DET STÖR MIG NÅTT ENORMT!! Men jag vet däremot att jag hade en fruktansvärd huvudvärk efter det. Men jag försökte så gått det gick att lyssna på de andra. Faktiskt!

Och Tacke Helen(e?) För att vi fick sluta tidigare! Underbart att komma hem o sova en halvtimma!

Nu ska jag spela lite kontrabas.

SnickSnack

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0