hellosweet

..Som förvunnit näst
intill lika snabbt som det kom.
Jag började året med höga förväntingar om att det skulle bli det bästa året någonsin. Sånt man säger varje år.
Och det började verkligen bra. Jag var singel, fortfarande otroligt snygg, tack vare simningen, och humöret på topp. Konserter, ledigheter och jobbiga skolprojekt avlöste varann i en härlig blanding och vips, ett år var avklarat på gymnasiet och sommarn var i antåg. Eller sommarn var i full gång men nu äntligen började en 10 veckors lång ledighet! Sommaren började med Peace&Love Mycket bra musik och vi skente över hela plaset. Nya band kom bland intresset och mitt musiktycke blev allt bredare. Det följdes av många härliga kvällar tillsammans med kompisar, tältande och en del brända marshmallows. Utav det gäng jag hängde mest med under den tiden såg jag mindre av och till sisst glömmde de bort att jag var med dem. Jag var tydligen för tråkig och långsam.
Men jag brydde mig inte så mycket. Det betyder ju bara isåfall att de inte är något värda att sattsa på som vänner. För det lärde jag mig även detta år: Att vara sann mot mig själv.
  Skolan började igen, men den var sig inte lik som för ett år sen. När vi började 1an. Alla hade faktist ändrat på sig över sommarn, mognat, men man höll fortfarande ihop. Jag hittade nya delar av klassen. Var mer med de jag tyckt om och avundats för att de var så säkra i sig själva.
  Nya personer hade börjat i klassen. En riktigt härlig tjej vart jag vänn med från Mjölby. Efter lovet började ytterligare några. Och nu har jag ett flertal personer jag vägrar släppa om det inte är dem först som säger "Nu får det vara nog"
Kort sagt ett år med vänner som har kommit och gått. och en del som vandrar fram och tillbaka på stället.



Mest utpeckande grejer:
Jag slutade simma, och stolt för att det äntligen kändes rätt.
Jag har sett det mest genialiska bandet: MUSE. Och många därtill.
Jag blev kär, sårad och nästan kär igen. ^^
Jag är inte alls lika rädd för att visa att jag blir röd som en tomat. HAHA.
Jag fick fira nyår med  några, men sanna vänner och ett leende på läpperna.

För trots ett kontsigt, hälften lyckligt - häften nedstämt, år. Så kunde jag faktist se över allt med ett leende. Och jag gångrar ingenting av vad som hänt. (Det skulle ju ändå inte kunna göras nått åt det)


Jag hoppas nu på att 2010 kommer vara början till ett hejdundrande decennium!



Glöm gårdagens sorg. För imorgon är det en ny dag.
Mitt motto för iår!