Har jag berättat för er om min Gud-teori?
Om inte:
Jag gick en stilla dag och funderade lite. Jag tror ju inte direkt att det är nån snubbe uppe i himlavalvet som sköter våra liv. Utan jag tror att våra liv är bestämda utav ödet. Alltså "Ödets mystiska gångar". Men så tänkte jag på att ödet och gud. Det är ju nästan samma tro fast bara olika namn.
Såhär:
Jag trör att våra liv är förutbestämda och att vi kommer att födas,skadas, leva, dö inom den tid som är bestämt för varje individ. Som en som gör simsgubbar fast tar det way more serious. Alltså att om jag dör, antingen mördad eller i sömnen, så är det bestämt att det ska va så. Alltså inget "hon dog i förtid" utan mer "hon dog den tid som var henne bestämd".
Jag vet inte varför jag tror det men jag gör det iaf.
Och de som tror på Gud tror ju ingefär samma sak. Allt som händer i våra liv. Det har Gud bestämmt.
Så därför kan jag nog kalla mig nästan kristen, eller religiös, för jag tror på nångting som bestämmer över oss. Jag tror på Planen, Ödet. Men jag sätter mig inte och ber till Ödet med ord som Fadern eller Gud. Utan det känns bara tryggt inom bordsn när man är lite rädd att om det är en mördare längre fram på den stigen, jag då är det väl dags för mig att fara upp till De Rosa molnen och lugnt och tryckt titta ner på alla.
Sen har jag en annan liten rolig teori med. När man dör, då får man reda på ALLT! och då menar jag verkligen ALLT! man blir en utav de visa. De vise männen ung. Inga mer frågor om nånting som har hänt. Eller inte riktigt ALLT dårå. Kanske inte framtiden. Gudars , oj jag menar, Planerars vad tråkigt. Och så tror jag inte på att man kan spå in i framtiden medvetet.
Fast lite underligt är det ändå med alla de där ögonblicken man är helt säker på att man har drömmt om.
Är det så att vi lever om våra liv?
Hur sjutton ska jag nu sova?
Jag gick en stilla dag och funderade lite. Jag tror ju inte direkt att det är nån snubbe uppe i himlavalvet som sköter våra liv. Utan jag tror att våra liv är bestämda utav ödet. Alltså "Ödets mystiska gångar". Men så tänkte jag på att ödet och gud. Det är ju nästan samma tro fast bara olika namn.
Såhär:
Jag trör att våra liv är förutbestämda och att vi kommer att födas,skadas, leva, dö inom den tid som är bestämt för varje individ. Som en som gör simsgubbar fast tar det way more serious. Alltså att om jag dör, antingen mördad eller i sömnen, så är det bestämt att det ska va så. Alltså inget "hon dog i förtid" utan mer "hon dog den tid som var henne bestämd".
Jag vet inte varför jag tror det men jag gör det iaf.
Och de som tror på Gud tror ju ingefär samma sak. Allt som händer i våra liv. Det har Gud bestämmt.
Så därför kan jag nog kalla mig nästan kristen, eller religiös, för jag tror på nångting som bestämmer över oss. Jag tror på Planen, Ödet. Men jag sätter mig inte och ber till Ödet med ord som Fadern eller Gud. Utan det känns bara tryggt inom bordsn när man är lite rädd att om det är en mördare längre fram på den stigen, jag då är det väl dags för mig att fara upp till De Rosa molnen och lugnt och tryckt titta ner på alla.
Sen har jag en annan liten rolig teori med. När man dör, då får man reda på ALLT! och då menar jag verkligen ALLT! man blir en utav de visa. De vise männen ung. Inga mer frågor om nånting som har hänt. Eller inte riktigt ALLT dårå. Kanske inte framtiden. Gudars , oj jag menar, Planerars vad tråkigt. Och så tror jag inte på att man kan spå in i framtiden medvetet.
Fast lite underligt är det ändå med alla de där ögonblicken man är helt säker på att man har drömmt om.
Är det så att vi lever om våra liv?
Hur sjutton ska jag nu sova?
SnickSnack
Trackback
