Lite rädd för dig.

Jag är en aningens rädd för vad du kan göra.
Hur du kan få en att känna.
Ena dagen ger du hopp om lycka, andra dagen känns du som den största fienden man haft.
Större än det slemiga bruna monstret under sängen, som kan teleportera sig o stå precis framför en.
I en skepnad man vill slippa möta i en mörk gränd eller en solig dag.
Jag är livrädd för hur lätt du kan bryta ner mig.
Hur du kan bryta ner mer än mig.
Alla omvägar och genvägar du kan använda för att nå ditt mål.
Alla du sviker innan du når fram.
Smärtan du åstadkommer.
Men så finns såklart dessa stunder.
De stunder jag känner mig som den enda, Den enda i hela världen som har en underbar lycka att känna dig.
Det är bara småglimtar, men lik förbannat det härligaste jag kännt.
Hur kan du bara skjuta på mig sådär?


SnickSnack

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0